Tomtemaskinen

En klassisk fyllebild från Hugo Thugz in Myckelby Korsgaten 13 Eksjö Vi blev ett gäng mot slutet av gymnasiet, vi var randiga och bar hattar. Vi gick endast runt i stuprör och drack alldeles för mycket. Roskilde var lerigt och ganska så RocknRoll Någon gång under de här åren så hade jag ganska så långt hår. Vi åkte till Arvikafestivalen sommaren 2006, vi hade precis tagit studenten och festivalen var som när festivaler är som bäst.

Jag ringde upp bemanningsföretaget och frågade om de hade hört något om ifall de var intresserade av mig och Jesper, de försökte förklara lite snällt att de faktiskt inte var intresserade av oss båda. Efter någon dag satt jag på bussen ner till Hemsedal. Där skulle jag göra hamburgare och åka skidor, det var något nytt för mig på båda fronterna. Det blev många timmar på fabriken och slitigt var det också men jag fick mer och mer ansvar och till sist hade jag allt ansvar. Vintern tog slut i Hemsedal och våren kom, det vill säga att hela "staden" dog och bussarna slutade gå osv... Vi blev kvar. Varannan helg åkte vi därifrån med första bussen för att tillbringa helgen hemma i sverige eller i Oslo. Vi fick mersmak för storstadslivet så efter ett halvår i Hemsedal så Jag och Lina upp oss och flyttade till Oslo.

Jag kom fram till Ålesund kl7 på morgonen efter ha åkt buss hela natten. Batteriet på mobilen var slut så jag kunde inte nå Jesper på något sett. Jag lyckades ta mig ett på något kontor och fick där låna en dator. Jag fick iväg ett sms till Jeppe och försökte i det beskriva vart jag var. Jag var lite skärrad efter vad som hänt kvällen innan så jag visste inte riktigt vad jag skulle göra eller vart jag skulle ta vägen men när Jesper väl kom så föll allt naturligt. Jag skrek lite och var lite bitter av och till men jag trivdes rätt bra där även ifall jag inte fick något jobb som var tanken när jag åkte dit. Första veckan gick vi runt utan jacka och satt på våran altan med solbrillor och åt frukost, det kändes som vår och vi fick lite färg på kinderna. Sen kom snön och den kom verkligen. Varje dag så promenerade vi ner mot stan och lämnade in CVn, spanade på Rosenknoppen, gick på norska arbetsförmedlingen för att söka jobb och till slut så gick vi till biblioteket och lånade mängder av i...

Allt jag skriver om här hände precis nyss. Det var igår eller dagen innan dess. Jag minns allt för väl och tiden går äckligt jävla fort. Snart ligger man där död och begraven, och ens barn lever vidare och tiden kommer gå precis lika fort för dem och deras barn också. Och så kommer det fortsätta... Men 2008 gick ganska så långsamt, jag var antingen arbetslös eller så pluggade jag större delen av året. Min lägenhet var min fristad och min tid jag hade till övers var aldrig tråkig tack vare den. Min lägenhet var alltid varm och jag lagade alltid mat som luktade så när det kom besök så sa de alltid att det luktade mat. Min skivspelare gick alltid varm och gitarren stod aldrig orörd, men ibland stod tvn på allt för ofta. Men det blev väldigt många filmer sedda så det var värt.

I två veckors tid jobbade jag på Cloetta i Norrköping, vi var runt 8 pers som satte ihop påskägg. Det blev ett par tusen om dagen. Jag kände ingen skuld i att ta med lite choklad hem eftersom det ändå var mina sista veckor. De följande månaderna var det väldigt ont om jobb i Norrköping men nu hade jag något att äta iallafall. På grund av högerregeringen så kunde jag ju glömma något vettigt från A-kassan, jag tror jag fick en åttondel av min lön. Jag hade min choklad så det gick bra, fick också väldigt mycket tid för mig själv. Den våren var helt underbar, jag och Jesper sprang runt i Norrköping och spekulerade om våran framtid. Vi ska bilda ett banbrytande företag och leva på något vi älskar. Sen åkte vi till ner till Skåne/Blekinge och levde som kungar.

Det gick ett par veckor efter lumpen, sen bestämde jag mig för att ge mig in i vuxenlivet. Jag skrev in mig hos Arbetsförmedlingen på måndagen, började på Steget på tisdagen för att sen börja jobba på Whirlpool på onsdagen. Mina två dagars arbetslöshet var hemsk, ingen A-kassa eller nånting. Sen på torsdagen så fixade jag mig en lägenhet och flyttade in 1e Oktober. Korsgatan blev mitt nya hem, där skulle jag hamstra prylar och bjuda hem folk, och nån gång tvätta fönster och byta dammsugepåsar. Vuxenpoängen började bli rätt många, som tur var och är så samlar jag inte på dem.

Väderleksrapporten hade lovat regn stor del av festivalen men vi hade fortfarande lite hopp om fint väder. Regnet kom och stannade, pölarna förvandlades snabbt till små sjöar som sen blev till hav. 11 dagar av regn, lera, fylla och lite mer lera. Det var helt fantastiskt, men det tyckte inte alla så väldigt många åkte hem för tidigt. Kvar stod mängder av tomma tält för oss att utforska, vi tänkte att vi kunde ta med all alkohol vi hittade till våran bilresa ner i Europa men vi gav upp när vi inte kunde bära mer. Efter festivalen åkte vi ner till Köpenhamn för att duscha och tvätta alla kläder, i flera omgångar. Morgonen därpå åkte vi ner till tyskland, sen åkte vi mot Amsterdam. Det slutade lite abrupt på AutoBahn när vi åkte från Paris till Berlin, bilen dog så vi blev strandade mitt i Tyskland.

Sommaren försvann på ett kick, studenten - Sunny Beach - Roskildefestivalen - Arvikafestivalen. Det finns tusen historier från den sommaren, som när jag vaknade upp i en rondell eller när Stenis fick betala den bulgariska polisen så jag skulle slippa fängelse. Den sommaren var väldigt intensiv men det fick ett väldigt abrupt slut när jag rykte in lumpen i slutet av juli. Jag var bland de sista som var tvungen även fast jag absolut inte ville och kunde komma många bra anledningar till varför jag inte borde, det betydde att jag fick göra lumpen tillsammans med folk som verkligen ville. Dessa människor benämner jag som "lumpenkillar", de är den nya generationens idioter. 11 månader av mitt liv fick jag ge till den svenska försvarmakten, tillsammans med dessa lumpenkillar. Men jag hade jävligt tur ändå då jag hamna i samma grupp som två personer som trivdes lika mycket som jag. Vi hade jävligt kul ihop. Vi satt i Eksjös lilla biograf och kollade på Pans Labyrint tror jag det var...

Vi pratade lite löst om att sticka men vi hade inga pengar kvar eller tid. Kvällen innan det skulle börja så sa vi att vi åker ändå, det blir bra. Vi fick skjuts upp till Stockholm och till systern där vi skulle få sova och tog sedan tunnelbanan mot söder och fixade billigt vin för att sen bli fulla nere i världens mysigaste opiumhåla, Blå Lotus. Vi varvade vinet med kladdkaka och kaffe sen fick vi skjuts ut till universitetet där festivalen skulle hållas. Vi lyssnade på Hets och En mimares försvarstal plus alla svenska popunder (utan att överdriva). Dag nummer två såg ut ungefär likadan förutom att vi satte oss på universitetstaket och tittade på solnedgången, med billigt vin. Popagande 2006 med Jesper är bland det mysigaste jag varit med om.

Lite bilder från nian Det sista året i gymnasiet var väldigt speciellt, skolan blev riktigt jävla rolig. Jag har aldrig lärt mig så mycket som då, samtidigt har jag aldrig har sprungit runt och fånat mig som mycket som då. Jag, Jesper och Lasses hade väldigt mycket spex för oss, så därför bestämde vi oss för att göra projektarbetet tillsammans. Det ledde till att vi startade Den Ende Band och i slutändan vaknade upp utanför Köpenhamns Tågstation runt sådär 6 på morgonen med kartong som tak. Vårat projekt blev jävligt bra i slutändan men kunde blivit så mycket bättre, vi satt mest och spekulerade och Jesper som faktiskt kan svenska fick skriva ner allt i riktiga ord. Vi fick hålla oss till rockstjärnelivet istället.

Sommaren 2005 var min första sommar med ett riktigt sommarjobb, jobbet var på vrinnevisjukhuset, på sjukgymnasten. Det jag trodde jag skulle få göra var att städa men så var inte fallet. Jag hade skrivit i mitt personliga brev att jag hade funderat mycket på att utbilda mig till sjukgymnast och det var därför jag fick jobbet, så jag fick följa med sjukgymnasterna när de sprang runt bland alla avdelningarna och hjälpa till. Jag fick mot slutet ta hand om vissa patienter helt själv, men mesta dels drack man kaffe och pratade om vädret. Ibland gick jag och sov inne på något av behandlingsrummen för att sedan dricka lite mer kaffe. Senare den sommaren åkte jag, Sebbe, Thossen och Stenis till Köbenhavn. Vi tog in på vandrarhem/finlandsfärja, hela vandrarhemmets inredning var identisk med finlandsfärjans. Vi sprang runt i staden och blev i slutändan fulla. Thos skrämde iväg ett par strippor och vi fick med en småländsk Johan hem, sen vaknade vi upp och det var väl kanske 15 minuter kvar till...

Påven bestämde sig för att dö, lagom till att vi skulle åka till Italien. Hela landet var i sorg, alla dagar var söndagar så allt var stängt. Det var nog en liten snedvriden bild vi fick av italien men vi gjorde det mesta utav det. Vi fick titta på Den sista nattvarden men vi fick absolut inte ta några bilder för då kom väktare och åt upp kameran, true story. En dag skulle vi åka till Venedig och på morgonen vi skulle åka så bestämde jag mig för att skippa jackan för det var skapligt med sol ut, men vi skulle åka tåg dit och det hade aircondition som kylde ner till minus. Väl framme i Venedig så var jag helt nedkyld och kunde inte alls njuta av det vackra venedig utan jag koncentrera mig bara på att fånga upp så mycket värme från solen. När jag väl var varm igen så skulle vi åka hem igen, med tåg.

Vi åkte till Arvikafestivalen, bara Saga och Jag. Jag hade försökte skaffa mig en bild av hur tiden på festivalen skulle bli, men inget av det var till någon hjälp när jag väl kom dit. Vi fick skjuts ändå upp av Sagas pappa, otroligt men sant. Vi slog upp vårat tält men vi sov nog bara ihop den första natten sen spred vi ut oss över hela campingen. Vi mötte varandra några få gånger under festivalens gång, jag minns mest när vi kom till den punkt då vi verkligen behövde duscha. Man fick betala en 10 för att komma in på fotbollsklubbens omklädningsrum, vattnet som rann ner i den duschbrunnen var brun i skiftande svart. Sen kom vi ut och blev lika skitiga på en kvart sen skildes vi åt igen. Nästa gång vi möttes åkte vi hem. Vi blev sittandes i Karlstad i fem timmar för att vi inte hade fixat någon biljett hem, och vi sa ungefär tre ord till varandra.

När jag tittar tillbaka på bilder från den här tiden så ser tycker att jag bara ser dum ut, det är tur att inte facebook var så aktuellt så man inte blev taggad. Man la gladligen ut pinliga bilder på lunarstorm eller liknande. Jag kommer ihåg hur man kunde sitta uppe hela nätter och nörda för att ens presentation skulle vara så snygg som möjligt. Jag kommer aldrig glömma när jag tog bort mitt lunarkonto, jag var en fri man. Nu bestod livet av verkliga möten istället för tomma gästboksinlägg och samlandet av statuspoäng. Det är lite dumt att man har börjat igen fast med facebook istället, men det är egentligen samma sak.

Jag tittade på mina nya klasskamrater och funderade på vad det för folk, jag kände att jag inte riktigt var nöjd. De här typerna skulle jag tillbringa 3år med i de stora kalla klassrum DeGeer hade att bjuda på. Jag hade inte skaffat mig någon bild av hur gymnasietiden såg ut, jag visste inte ens hur mitt gymnasium såg ut på insidan innan jag började. Men så kom en lustig typ fram och hälsade. Och efter det så vände det, gymnasiet blev något helt annat än den bilden jag fick utav den de första minuterna. Jag trodde det var första gången jag mötte Jesper men vi hängde med varandra på Kulturkammarn när vi var små.

Jag skulle möta två vänner vid ingången, vi tänkte inte att alla andra hade samma plan så när jag kommer dit står det bara några hundra pers precis vid ingång och precis lika nervösa. I Aulan så satt vi spänt och väntade på att de skulle ropa upp våra namn, vi hade nämligen ringt in och sagt att vi ville gå i samma klass. Men när de ropade upp våra namn så blev det fel och jag fick gå iväg med en annan klass, väl inne i klassrummet så ropade upp igen: "Karlsson, Anton? -Ja! -Ja!?" Vi var två, någon hade gått fel och jag antog att det var jag för jag skulle ju gå med mina vänner men så var inte fallet. Mina vänner fick gå i samma klass som Anton Karlsson, hur skulle skolan kunna veta vilket Anton Karlsson de menade? Jag är glad att det blev fel annars hade jag väl blivit någon helt annan person.

Nu skulle man bestämma sig för vilket slags gymnasium man skulle söka till, med andra ord så skulle man forma hela sin framtid som 15åring. Jag säger inte att jag valde fel, mitt gymnasieval kunde inte bli bättre. Men jag skulle lätt kunnat valt något helt annat och hamnat på något helt fel ställe. DeGeer var inte ens med i tankarna när jag började fundera, men sen tog jag en diskussion med Syo-konsulenten på Ektorp. Slutet av nian var väldigt speciellt, min klass som tidigare var helt splittrad började nu knyta sig till varandra. Såhär i efterhand så tror jag det var för att alla var livrädda för vad som skulle komma, alla hade valt olika gymnasium så under sista tiden på högstadiet så visste man att man aldrig skulle prata med de dåvarande klasskamrater igen. Vi hade en del klassfester och vissa var väldigt rutinerade medans andra aldrig knappt hade hört talas om alkohol, musik eller dans.

Mitt första försök på tjejer kunde inte gå mer fel, jag kastades in i en värld som var helt främmande. Man träffade en tjej och så var man helt plötsligt ihop innan man ens visste något om varandra. Det skulle ha varit en fördel om man visste mer om statusen på de relationer och förhållanden man hade. Om jag hade vetat vad jag vet nu, så skulle jag hoppat över många dystra människor och gett mer energi till andra. Man sårade och blev sårad, jag pratar inte med någon av dessa längre förutom Saga men hon räknas inte. Det man gjorde på helgerna var att hänga i Skarphagen. Det hände inte alls särskilt mycket och höjdpunkten var när man gick in på konsum och handlade något onödigt och sen bjöd någon man tyckte om. Henrik Ramgren var skarphagens lilla prins.

I åttan fick man sina första betyg och jag blev allt annat än motiverad av mina medelmåttiga betyg, snarare att jag insåg hur lite plugg man kunde klara sig undan med. "Du kan mer Anton" sa de på utvecklingssamtalen, men det var nog snarare ett aktiva val från min del. Det var inte så att jag inte tog skolan på allvar men jag kände att livet var större än några bokstäver på ett papper. Och det var ändå slutbetygen som spelade någon roll i slutändan. Under år 2002 förändrades allt, jag gick igenom puberteten på en kvart och blev lika lång som jag är idag. Sommaren till nian kändes nästan overklig, jag kommer ihåg att jag handlade massor av kläder inför sommaren och att jag fick sen köpa nytt innan skolan för att jag hade växt ur dem. Det var väl först nu som tjejer visade något intresse men det var inget som jag fattade ännu.

Alla kommer väl ihåg hur det var att gå i högstadiet, hur det kändes när man gick in i skolan. Hur vissa var dumma i huvudet men ändå hade stenkoll på vad man skulle ha på sig eller lyckades få tag i den senaste mobilen. Åttondeklass var nog värst, atmosfären i korridoren under rasterna är väldigt svår att förklara. Det bästa minnet jag har från åttan är också med Thossen. Vi var ute och spelade basket jämt och överallt, speciellt där korgarna satt lägre så vi kunde dunka eller så jag kunde dunka. Thossen har en jävla spänst och när vi gick i åttan så var han jävligt lång till skillnad från mig så han kunde dunka på alla korgar. På högstadiets skolgård fanns en basketkorg som satt på standardhöjd, alltså alldeles för hög för mig. Men under en helt vanlig hemkunskapslektion när vi satt och vänta på något vi bakade i ugnen så sprang vi ut på skolgården. Thos kastar basketbollen högt och jag fångar den strax ovanför korgen och dunkar i den. Vi stod helt mållösa och gick hem nöjda med liv...

Jag och Sebbe spenderade sommaren på vinden med våra datorer, det blir inte så mer nördigt än så. Dagarna sov vi bort för att sen gå ut på nätterna, vi gick långa promenader och spanade efter spöken på Galgebacken. Där står flera hundra år gamla ekar som de hängde folk i förr, nu går det livsfarliga hästar där. Om vi aldrig börjat med dessa mörkeräventyr så hade vi aldrig hittat solnedgångsberget. I vår värld så stötte vi på alla möjliga monster första gången vi gick upp på berget, när vi gick upp dit när det var ljust så mötte vi våra verkligen monster, lavar och enbuskar. Om man läser på Wikipedia vad det står om år 2001 så står det följande: "2001 var ett vanligt år, som började på en måndag."

Äntligen flyttades Thossie över till min klass, det var där han hörde hemma. Varje morgon möttes vi utanför hans port och gick tillsammans till skolan, på vägen till skolan skrattade vi åt pensionärer som var trötta på "dagens ungdom". Thossen hade alltid nya häftiga kepsar som han klädde i medans jag bara såg dum ut, men det gjorde jag även annars brevid Thossen med mina 160cm och han med hans 180. Det skulle dröja ytterligare 1år innan det verkligen skulle hända något på växtfronten men hoppades varje dag på några fler centimetrar. Varje litet nytt hårstrå gjorde mig mer till en man, idag är jag hårigare än få men inte så mycket manligare än vad jag var för 10år sedan.

Högstadiet var livsfarligt och jag var minst, sommaren försvann och nu satt jag där på uppropet. Skolans farligaste hade Sebbe redan spöat upp något år innan men det var inget jag skyltade med eftersom Sebbe gick på en helt annan skola. Mamma hade köpt hårgelé till mig så jag skulle vara snygg men ja, skolfotot från sjuan har jag slängt. När vi satt där i klassrummet första dagen så ser jag Thossie springa förbi utanför i korridoren, jag kommer inte ihåg idag vad det var han ropade men det var thossie-ish för jag börjar skratta hysteriskt. Alla i klassrummet sitter helt tysta och läraren stänger dörren och lektionen ska börja. Jag försöker kväva mitt skrattet men det går inte och till slut får jag gå ut från klassrummet. Ett par veckor trodde läraren att jag var en värsting, men om man var värsting så stod man i rökrutan hela dagen så min stämpel försvann ganska fort.